Jag har tänkt mycket på min syster den senaste tiden och hon skrev en så otroligt fin presentation av mig, enligt henne, på sin blogg förut, så nu tänkte jag ge tillbaka, berätta varför jag uppskattar henne så mycket!
AnnaSofia (mest bara Sofia för mig :) är en så intressant person. Full med energi och har alltid något fiffigt och påhittigt i bakfickan. Det kan vara ett skämt, en rolig impuls att göra något teatriskt eller någon ide till pyssel och en snilleblixt av kreativitet. Hon är en av dom människorna som jag känner mig mest uppskattad av att umgås med. Man märker hur mycket hon njuter av andras närvaro, och hon är ett socialt geni! Hon har en intensiv blick och är otrolig på att märka små detaljer. Både i omgivningen och i andra människors sätt. Sen är hon inte blyg att berätta för folk vad hon gillar med dom. Jag har alltid varit så stolt över henne och försökte ta efter henne på massa sätt när jag var yngre. Fick ärva coola moderna kläder och kopierade alltid hennes åsikter som jag framförde till mina vänner. Hennes hängivenhet har alltid varit beundrans värd. Som när hon intresserades för politik, att hon alltid skrivit så mycket och så bra, när hon började ägna sig åt konst, foto och naturen. Hon går in för saker med sådan nyfikenhet. Dessutom har hon alltid varit så himla allmänbildad vilket jag kan avundas. Lika mycket som jag älskar hennes entusiasm så älskar jag hennes lugna sidor. När hon tröstat mig och uppmuntrat. När hon nästan viskar de hon säger och berättar saker med sådan inlevelse så att det kändes som en mystisk saga när jag var liten. När hon gör saker i smyg och sen får man upptäcka det som en överraskning och då ser hon alltid så finurlig ut. Hon är som en blandning mellan Lilla My och Snorkfröken. Den busiga lekfulla och den ömma romantiska njutaren som ensam vill gå och samla snäckskal.
Nu när hon blivit mamma så känns det som att hon är i full blom och Martin och hon är sånna förstående påhittiga och trygga föräldrar och Nilas är världens finaste! "The first one goes far" heter det.. vi får se...
Här är texten hon skrev om mig för ca ett år sen:
Min lillasyster är ofattbart filosofiskt lagd, en funderare av stora mått. Hon har så stora insikter att lära ut till andra. Hon får mig ofta att tappa hakan med sin analytiska förmåga. Hon får mig att se saker hos mig själv som jag aldrig lagt märke till tidigare, både positiva och negativa. Hon får mig att tänka till och det går ofta upp ett ljus för mig efter att vi pratat eller mailat med varandra. Hon har i stort sett alltid varit betydligt smartare än jag trots att hon är så mycket yngre, kanske för att hon är en senare, mer modern och progressiv generation. Hon besitter dessutom obeskrivligt stor konstnärlig talang, vilken jag verkligen avundas. Både hennes foton och teckningar är något av det vackraste jag sett. Ibland undrar jag om hon vet själv hur sabla skillad hon är eller om hon alltid jämför sig med andra på samma nivå och inte förstår att majoriteten bara kan drömma om att ha det estetiska seende hon har. Redan när hon var riktigt liten kunde jag ofta önska att jag var mer som hon, på flera sätt. Om hon är representativ för framtidens människa så ser framtiden ljus ut.
