Jolen!

Julen var fin! Lika fin som alla finisar som var med ;) Jag o Micke åkte somsagt till Norges berg o dalar o redan i bussen påväg till Sofias o Martins hus blev vi helt andfådda av de vackra landskapet! Jag o Sofia brast ut i hysteri när vi såg varandra o hennes mage var på plats, som vanligt var hon mindre än vad jag mins henne som. Dom hade världens mysigaste jule hem med pyntat till max (dock väldigt smakfullt som alltid), gran, öppen brasa, värsta vegetariska julbordet som var så JÄVLA GOTT!! O julkarameller dom hade gjort själva. Vi hade de super gött med massa babbel, spel, promenader, fika o hann tillomed med en liten natur dokumentär. Jag fick ett jätte fint mustasch halsband o en ler kopp som ser ut som om den vore delvis stickad av Kotte m päron, stickad mössa o sockor av Mamma o Anita o David Lynch (the king, delad plats med Lasse B såklart)bok av Mammi :D Micke platsade som handen i handsken hihi. Nu längtar jag efter kotte ännu mer...

Ps. Mamma tycker att vi ska skippa vår enda tradition vi har kvar sen barndomen o dissa Lasse B... Utan förklaring oxå. Fy F*n!! 

 

Hyvää Jouloa!

Jole firande hos Kotte med familj i år. Mikael ska följa med och planet går imorgon! Vi måste sova en natt på hostel i Oslo för att sen kunna åka up till Trondheims 20 minus frys julaftons morgon. Vi har köpt as balla klappar (inte många men fina!), det kommer att bli vegetariskt julbord (förutom mina två burkar sill) vilket är as spännande. Dom har öppen brasa och sis har irrat omkring med sin feta magga och julpyntat de lilla boet till ett jule palats! Tillomed julgodis har bakats o jag tror de kommer bli FETT! :D Om vi inte fryser ihjäl så kanske vi drar ut i backen en sväng. Wiho!

*Lasse B. The one and only.*

Det lilla i det stora.

Idag har jag den där känslan av hur vacker världen är. hur fina människor jag har och haft i mitt liv och hur allt som ännu inte dödat mig bara gjort mig starkare. Tänk man själv är den enda som sätter stopp för fantasin. Sätter kraven och även ribban. Men det finns ju så otroligt mycket att välja mellan. Jag skulle vilja hinna leva hundra liv. Nej. Det enda jag vill är att när jag ligger på dödsbädden om minst 60 år så ska jag tänka tillbaka att jag levde för stunden, För vad man än pluggar, var man än bor, hur man än väljer att spendera sina olika perioder i livet så är det viktiga att man uppskattar det lilla i det stora.

När mode är intressant.

Ett annorlunda vackert mode avsnitt i veckan som samtidigt är en liten historia om en ung rysk devochka. (påhittat)

 The weeks of Dasha

Missing In Action.

Kolla in kobra avsnittet om underbara Srilankesiska artisten Maya som kom från krig till att bli en stor as cool politisk artist,  .
 
 Kobra - M.I.A

Born free video

Tänkte bara.

Halsen hostar, kroppen febras och telefonen ringer med min nya Jimi Hendrix signal som var på tiden att jag bytte efter 4 år med pingy introt. Dom vill att jag ska vicka på dagis. Min kropp vill vara sjuk verkar det som och jag vill titta på dokumentärer och fantisera över 60-tals möbler och söta små julklappar till söt litet ofött frö. Har ringt en massa tråkiga samtal idag som gör måste listan kortare och livet lättare. Marias lägenhet är full av mitt fina bråte och mitt hjärta är fyllt av kärlek till en underbar människa som säger att jag är lika fin som den vackraste och mest glänsande galaxen i kosmos. Mitt huvud är fyllt av ideer och mina händer kliar av kreativitet. I vår ska jag plugga filosofi och dansa igen. Äntligen.

Ett fint gammalt inlägg jag hittade.

Jag känner mig så levande och kreativ idag. Tittade på "The diving bell and the butterfly" som är en sann historia om en kille som fick en stroke blev förlamad i hela kroppen och kunde bara använda ögat. Han skrev en hel bok genom att blinka. Ja en blink, Nej två. Och dom läste upp alfabetet för honom o han blinkade när de var rätt bokstav och skrev på det sättet. Den var så fin. Och snygg! Det var filmat som om man vore killen från hans synvinkel. Så fokusen ändrades beroende på var han tittade så ibland var en människa i fokus och ibland bakgrunden. Riktigt fint. Jag har känt hela dagen hur mycket jag uppskattar att jag kan röra mig, kommunicera, uttrycka mig.

Drömmare är hårda för tiderna.

"Les temps sont durs pour les rêveurs."

Tiderna är hårda för drömmare.

Mmmm!

"Och från misslyckande till misslyckande, vi vänjer oss vid att aldrig komma förbi iscensättningen av de grova skisserna. Livet är bara ändlösa repetitioner av en föreställning som aldrig kommer äga rum."

Stårken är påväg.

Jag har insett att jag inte har fattat att Sofia och Martin ska ha barn. Jag säger de till folk när dom ser min embryo tavla som jag håller på o målar typ lite lätt "a min syrra är på tjocka" men så inser jag att jag inte fattar att de händer på riktigt.. Och så såg jag alla kläder mamma skickat nu på hennes blogg o tänker på paret när dom sitter där hemma o lyfter på pytte små strumpor och tiny små mössor och undrar om dom inte är en aning för små för vem ska kunna ha det på sig? Och tänker att allting plötsligt är så annorlunda och livet känns helt nytt och konstigt. Sen kommer magen börja växa och då förstår dom kanske lite mer att det faktiskt kommer att komma en människa ut där någon dag. Ett litet litet annat hjärta som tickar i takt med hennes eget. Eller kanske lite lite fortare som en fågel som man tagit upp från snön precis efter att den flygit in i rutan. Dom lyssnar noga på magen och där inne ligger lilla kotte i all sin rosa skönhet och skvalpar. Snart har den tår att vicka på och små öron som lyssnar till mammas andetag och Tom Waits. Jag förstår fortfarande ingenting...


Det är helt fantastiskt.

En blogg om mina tankar börjar nu.

Kreativitet baby.