Kollade in några av Sveriges fetaste (i den bemärkelsen mest läsare)s bloggar idag o förundrades än en gång över vad det är för något som unga gillar att titta på och läsa om. Att alla tar tusen bilder på sig själva i olika vinklar är ju något som hör åldern till, men sen handlar bara allting om shopping o fest typ. (och just nu oxå vem som kan bli brunast.) Idealet för en ung tjej idag som får typ 1000 kr i månaden är att shoppa för 10 000, gå ut o äta varje dag, banta eller bara vara super piffad konstant. De här är ingen nyhet men jag blir ledsen varje gång jag stöter på de. Jag berörs ju inte av detta på samma sätt för för mig är dom där bloggarna inget i mitt intresse, men tänk vad många som har dom som ideal. Som varje dag matas med massa skit om hur man ska vara och vad som är det fina i livet. Dom får mig att äcklas av samhället. Att just utseende och konsumtion så påtagligt är det absolut mest centrala och viktigaste. Det är det som fascinerar o drar mest uppmärksamhet och unga osäkra tjejer vill efterlikna o göra allt för att passa in i en sjuk mall. Sen får dom som har bloggarna dessutom skit för allt dom gör från människor som sitter hemma och anonymt vågar uttrycka sitt hat o bitterhet vilket rotar i att dom själva mår skit för att dom tror att dom också måste leva upp till detta. Eller bara mår allmänt dåligt för att samhället ser ut som de gör. Vi vänjer oss vid saker hela tiden. Jag kan tänka mig att många skulle reagera på de här som en uttjatad  diskussion. Men vad gör vi mot oss själva och kommande generationer? Skapar ett kallt omänskligt samhälle. Jag försöker verkligen att acceptera o bara vara en del av denna värld. Tycker ju själv om kläder o fest o allt vad det innebär att leva i betong djungeln. Men hur långt ska vi dra de? Vi kommer typ vara plast robotar i framtiden som tar ett piller till lunch som gör oss helt känslokalla så vi kan klara av att gå ut i den avgasfyllda luften och tjäna mycket mycket pengar.